
#9 Keith J Varadi
Det kommer ju knappast som en överraskning att abstrakt konst har haft ett rejält uppsving på senare år och idag är på modet. Den som blickar på ArtRank har nog god kläm på att listan i omgångar nästan uteslutande utgörs av abstrakta konstnärer; unga snazzy post-hipster killar med Dash Snow-komplex (fine, överdriver) varav somliga intressanta och andra bara blaha. Keith J Varadi hör till dem som fångat vårt intresse sedan han ställde ut med vår polare Sébastien Ricou på hans numera nerlagda Ricou Gallery i Bryssel 2013. Keith är inte bara konstnär utan även skicklig textförfattare och poet. I am not original. No artist or writer is original. All artists and writers are all only semi-original, as original as we allow ourselves to accept ourselves to be in relationship to our own personal histories, not art or literary history, lyder ett par rader ur en essä som tillhandahålls på hans hemsida med titleln Thoughts on the Art of Making Art.

# 8 Benjamin Fredrickson
Benjamin Fredricksons uppmärksammade debututställning som visas just nu i NYC på Daniel Cooney Fine Art har alla ingredienser för att väcka intresse och nyfikenhet i media; självbiografiska och till synes ärliga skildringar av sex. En bra backstory; Benjamin Fredrickson har nämligen själv arbetat som sex worker och har dokumenterat sina år som prostituerad, sitt eget privata sexliv och sin privata umgängessfär i Minneapolis där han är uppvuxen. Bildtematiken med hud, intimitet och fetischism i sig bär inget nyhetsvärde men det är uppseväckande att han använder sig själv som subjekt istället för att förekomma endast som betraktare bakom kameran.

#7 Rebecka Bebben Andersson
Jag tror väldigt starkt på att Rebecka Bebben Andersson hör till de mest intressanta yngre svenska samtidskonstnärerna just nu och det fanns en antydan om detta redan när hon för ett tag sedan visade med sitt geniala projekt NOLLI STHLM på NAU Gallery. Projektet som tar formen av stadskartor över Stockholm (en för varje timme på dygnet) utgår från hur den upplevda föreställningen om hennes egen trygghet och säkerhet förändras under 24 h samt påverkar och begränsar hennes rörelsefrihet som ensam kvinna. Jag var och såg hennes examensutställning på Galleri Mejan där hon bland annat hade byggt upp en rumslig installation av skogskulisser utifrån ett tema om våld i samhället mot kvinnor vilket även är ett återkommande tema i en utställning som precis öppnade på NAU Gallery i torsdags. Utstälningen som heter Holy Shit är very good. Rekommederas.

#6 Brian Hubble
Brian Hubble är en konstnär bosatt och verksam i Brooklyn s0m jag vill minnas att vi först upptäckte på Instagram och faktiskt träffade i NYC senast under en gallerirunda i Chelsea. Lite av en story bakom hur mötet kom att äga rum men tar det en annan gång. Brian är hur som helst väldigt slipad och bemästrar en rad olika uttryck, men det är främst hans skulpturer i marmor (se ovan) som vi verkligen förälskat oss i. Han är f y i just nu med i en grupputställning på fräsiga Frutta Gallery i Rom som heter SMALL Rome och som är kurerard av Adam Carr. Hoppas och håller tummarna för att Brian kan vänta sig ett genombrott framöver.

#5 Ylva Carlgren
Ylva Carlgren är en sådan konstnär som jag intuitivt föreställer mig skulle kunna bli lite av ett Internetfenomen och få jättespridning i sociala medier och konst- och hipsterbloggar. Bilder på hennes delikata och hyperrealistiska målningar i vattenfärg föreställande parfymflaskor från Chanel, Dior och Balenciaga and the likes bör förstås ha en bred appeal men det som kanske inte är alldeles uppenbart vid första anblick är att Ylvas konstnärskap präglas av intellektuella och konsumtionskritiska tankegångar och ett ärligt självrannsakande av de egna begären. Ylva visade med soloutställningen Self-Destruct på Galleri Steinsland Berliner förra året. Som vi hade längtat för att se en större serier verk av Ylva i ett sammanhang...förtjusningen väl på plats lät inte vänta på sig och i efterhand kan jag tycka att det var en av de bättre och mer intressanta utställningarna vi såg förra året.

#4 Anton Alvarez
Flikar in före annat att Anton Alvarez är en Uppsalason (Uppsala, holla!)...skämt åsido, Antons konstnärskap är verkligen fascinerande av många skäl, inte minst i ljuset av den geniala uppfinning han skapat, The Thread Wrapping Machine, som ligger till grunden för hans praktik sådan den ser ut idag och som möjliggör att olika material och komponenter fogas ihop till olika möbel- och designalster med hjälp av tråd som glaserats med lim. Ett av de första reportagen vi gjorde på C-print var faktiskt från Antons studio och det var väldigt tydligt under vårt samtal då att Anton har en tydlig och stark vision med sitt konstnärskap.
Jag hoppar över att nämna den gedigna press han fått med The Thread Wrapping Machine....insane, men naturligtvis alldeles i sin ordning och förtjänt. Anton har börjat visa med Salon 94 i NYC (!) och ställde ut med galleriet både på Frieze London och Art Basel Miami senast och kommer att visa med en soloutställning senare i år. All this reminds me; dags att slå till på ett alster av Anton medan det fortfarande är förhållandevis möjligt.

#3 Leontine Arvidsson
Leontine Arvidsson hör liksom Rebecka Bebben Andersson till de svenska konstnärer som vi båda verkligen är jättenyfikna på och aktivt kommer att följa. Blev verkligen såld när vi förra året besökte ett utställningssamarbete mellan ett gäng av avgångseleverna på Mejan och Waldermarsudde där de aktuella eleverna fick ställa ut sina verk jämte delar av samlingen på plats i museet. Leontine blev nyligen mottagare av Baertlingsstipendiet (heja!) och visar med en soloutställning på AnnaElle Gallery som öppnar nästa vecka.

#2 Daniel Heidkamp
Vi hymlar inte med att vi har en stor fäbless för målad figurativ konst och för egen del kan jag nog med gott samvete också säga att jag inte roas av mer än hälften av den abstrakta samtidskonsten som vi exponeras för idag. Jag dras mycket mer till målare som Wilhelm Sasnal och Jonas Wood och här hemma Anna Bjerger och Sara-Vide Ericson. Daniel Heidkamp målar mycket "en plain air"; framför sina subjekt på plats, ofta ute i det fria och är så skicklig på att återge ljus och rumslighet. Hans skildringar återger nästan alltid en plats eller ett sammanang man själv skulle vilja befinna sig i. Det är så tilltalande för ögat. Det är nog bara en tidsfråga innan Daniel Heidkamp får ett riktigt genombrott.

#1 Petra Collins
Vi har inte kunnat sluta prata om fotografen Petra Collins sedan vi upptäckte hennes serie The Teenage Gaze. Petra hade förra året sin första soloutställning på Sophie Mörners galleri Capricious i NYC och är väldigt mycket It-girl i internetsfären. Vi skrev nyligen en liten text om henne på bloggen så hänvisar dit för några välvalda ord om Petra.


